Stormens tider

Por Carolina Vásquez Araya

Traducción: LatiCes översättare: Angelica Almberg

I dessa tider diskuterar man svåra fall för Guatemalas rättssystem. När jag kom till ett Guatemala med fem miljoner invånare, för lite mer än 44 år sedan, möttes jag av ett land mitt i ett av de blodigaste inbördeskrigen i Latinamerika.

En kedja av diktaturregimer, ett direkt förakt för mänskliga rättigheter – dessa “hemska ord” – och en befolkning som blivit tystad av rädsla och repression. Halvt naiv som jag var, från ett land där politiken praktiserades fritt från skolåldern, blev det ytterst svårt för mig att ta in detta gråa moln som svävade över varje kommentar, varje ord sades i förbigående, tills jag blev van vid halva meningar, tystnaderna belagda med betydelse och maktlösheten hos dem som strävade efter att bygga en fri och självständig nation.

Med åren som gick och redan absorberad i den centralamerikanska verkligheten kunde jag se det otroliga psykologiska motståndet från den guatemalanska befolkningen, som trots de hinder som stod i vägen för deras normala utveckling fortsatte i en avgörande kamp mot konsolideringen av dess svaga demokratiska system och respekt för de mänskliga rättigheterna. Denna medborgarbestämmelse har emellertid kollapsat under årtionden med de korrupta strukturerna och straffriheten ärvda av militärregeringar och upprätthålls av påstådda demokratiska regimer, vars ledare har tillåtit och utnyttjat omständigheterna för att begå all slags missbruk.

I detta scenario är modet av människor som Marco Antonio Molina Theissens mamma och systrar verkligen imponerande, som trots åren som gått efter sin sons och brors tvångsförsvinnande vid fjorton års ålder har fem ledande militärer ställts inför rätta och som nu står inför en möjlighet att spendera resten av sina liv i fängelse. De är Benedicto Lucas García, Manuel Antonio Callejas, Francisco Luis Gordillo, Edeliberto Letona Linares y Hugo Ramiro Zaldaña Rojas. Dessa militärer är åtalade för tvångsförsvinnandet av Marco Antonio och kidnappningen, våldtäkten och tortyren av hans syster Emma.

Detta fall läggs till i ett annat av enorm relevans, som folkmordsrättegången mot Efraín Ríos Mont – nyligen avliden – och José Mauricio Rodríguez Sánchez för massakrerna mot Ixil-befolkningen. Denna senaste rättegång med ett historiskt straff för folkmord utfärdat och senare upphävt av den konstitutionella domstolen, representerar en av de mest betydelsefulla milstolparna i sökandet av rättvisa för tusentals guatemalanska offer för repression och utrotning under de 36 år som den interna, väpnade konflikten varade.

Genom att bredda perspektivet och ta en titt på de övriga två statsorganen dras uppmärksamheten till den uppenbara bristen på åtaganden från de högsta myndigheterna att göra ansträngningar för att säkerställa insyn i valet av justitiekansler och chef för åklagarmyndigheten. Faktum är att intresset för att skydda sig själv mot den möjliga händelsen att beroendet kommer bli fullt professionellt är uppenbart och därför bestämt att behålla linjen som hittills har lett till det viktiga beroendet.

Det vilar nu på ett informerat och aktivt medborgarskap att utöva den nödvändiga kontrollen för att uppnå en konsolidering av rättsväsendet inom ramen för etik och transparens, att störta hindren för demokratins framsteg och för att förhindra antagonistiska krafter i skapandet av en sann rättsstat. Ingen annan kan uppnå det.

Ett aktivt och medvetet medborgarskap kommer att bero på nederlaget för dem som försöker förvränga rättvisan.

Latice

Categories: Guatemala, Opinión